efter två falsklarm och en English breakfast räddar Tony Stark världen igen
London 23-26 april. Dag 2: Stadskärnan.
Den andra Londondagen började vid 3-snåret med att Jonas väckarklocka från morgonen dessförinnan ringde. Eftersom telefonen var instängd i säkerhetsboxen av ~metall~ ovanför Jonas huvud multiplicerades vibrationssignalerna med några tusen och det tog väldigt lång tid att förstå var helvetet befann sig. Jonas sov som en död medan Andreas höll på att riva sin våningssäng i vredesmod. Jag, som sovit längst i sällskapet och är lugnet själv i pressade situationer försökte väcka Jonas och be honom slå in knapplåset på telefonJÄVELN utan framgång, varpå jag övergick till strypgrepp och till sist kom Andreas nedrasande från överslafen och slaktade åbäket (telefonen, inte Jonas).
Sen sov vi ostört till sjutiden ungefär då brandalarmet gick. ”Det är ju osoft att brinna inne men det vore fan värt det för att få lägga sig ner igen”, sa Andreas och så la vi oss ner igen för alla brandövningar har gjort oss lite för avslappnade i nödsituationer.
(På bilden: bakfylle-Nils i mysbelysning.)
Ett par timmar senare vaknade vi för tredje gången, en aning mosiga i huvudet, och konstaterade att det erbarmliga hostelet tyvärr inte var nerbrunnet. Vi ägnade en stund åt att försöka hitta ut.
Sen behövde vi verkligen frukost. Gick via St Pancras.
HP-vibbarrr.
Tillbaka till the Rocket.
Bra att äta bakisfrukost på samma ställe som man gick ut kvällen innan, tänkte vi.
Så svullade vi i brittiska delikatesser. Tex ”klägg”.
Och macka.
Efter ett antal espresso var vi redo att göra upp en dagsplan.
Vi tog tuben.
Till Farringdon.
Där jag hittade min framtida adress.
Solo motorcycles only. Som en datingspot för knuttar.
Fann ett café.
Och hälsade på en som en i sällskapet var släkt med (gåtfullt).
Nils, som inte varit sugen på klägg, fick sin frukost. Lucas berättade att ”Man kan lugnt säga att du missade Bra karaoke igår, Alicia.” och Nils sa att ”Jag kan i alla fall konstatera att What is Love är en jävligt svår låt att sjunga. Den innehåller fler ord än ’what is love?’.”. (Överdrivet användande av interpunktionstecken.)
Sen plockade vi upp Lucas vän Malin och åkte tåg igen. I förgrunden pågick passion.
Bandbild.
Färden gick via Supreme till en seriebutik.
Jag ville ha allt men nöjde mig med Amphigorey av Edward Gorey. Den innehåller bland annat detta pedagogiska och användbara alfabet.
Traskade in mot stadskärnan.
Via Liberty.
Till Carnaby.
Jag, Nils, Lucas och Andreas högg in på resans första fish and chips(!!!) samt trakasserade servitrisen medan övriga uppsökte pub.
Sen slöt vi upp med the Dung igen. SeparationsångesteN.
Lucas ville ha ALLAS uppmärksamhet.
Jag var också med på den här resan förresten. Här är ett bildbevis.
Nils showade sitt partytrick med överrörliga leder. Han kunde nästan greppa ketchupflaskan genom att böja fingrarna bakåt. En aningen större modell hade varit en baggis.
Det blev jättedålig stämning.
Det går inte att med bilder beskriva hur utomordentligt obehagligt överrörliga Nils leder är. Jag lovar att inte filma nästa gång.
Såg en så fin man. Åh, wow.
Såg massor av fina män! Åh wow!
Såg Döden som var ute (fast faktiskt inne) och cyklade på sin blommiga cykel i sin läkarrock med sina Clark Kent-glasögon igen.
Vi gick till Selfridges på Oxford Street för Nils var i akut behov av nya skor och jag har dille på TV-serien. Det var precis så häftigt som en kunde vänta sig.
Såg en snabb bil och en ännu snabbare ko.
(Här har jag en bild som ska publiceras om ett par månader men som tills vidare är censurerad av Nils p.g.a. hemligt.)
Guldskor! Prickiga strumpbyxor! Illrött hår! Blomsterkappa! Neonrosa sneakers! Tyllkjol! Så fina.
Den som begriper varför jag tyckte det var relevant att fotografera detta varuhusnamn får min hand och halva kungariket.
Smygfotade bra turban och skor.
Sen styrde vi kosan hemåt och Andreas och Jonas hade en trekvarts lång diskussion om high risk/high reward kamouflerat till en debatt om huruvida det var eller inte var förlåtligt att Jonas valt att köpa lättsaltade chips istället för chips med smak av tex chili, jordgubb eller avlusningsschampoo. Plus:
Andreas: Jag hatar hästar och kor.
Jonas: Hur är det med andra kodjur? Typ gnuer?
Andreas: Nej, nej, nej. Jag har i allmänhet svårt för entåiga hovdjur.
Men dagens äventyr slutade inte på Clink 78 (som tur var). Nu skulle alla männen tvagas inför…
MIDNATTSPREMIÄREN AV IRON MAN III PÅ IMAX. Betyg upplevelse: 100/5. Betyg film: Bättre än tvåan, inte i närheten av the Avengers. Mycket bra rulle med några brister. Kommer se den mången gång. RDJ forever osv.
.
Så gjorde vi Big Ben och parlamentet trots allt. At 3 a.m. och uppfyllda av repulsorkraft.
hille
13 maj, 2013 at 15:37ahhhhhhhhhh vad jag saknar det! och jag älskar att du fotat så fina detaljer och knäppa grejer. jag lyckas alltid missa sådant (jag är väl alldeles för disträ)
Alicia Sivert
14 maj, 2013 at 18:33Fast du fångar stämningen som ingen annan, så då kanske vi kompletterar varandra bra!
Cronoline
12 maj, 2013 at 08:41Hej dina vänner är jättesnygga och jag är inte alls avis på dig för du är i London och jag sitter hemma och ruttnar ;___;
Någon dag ska jag också till London!
Och ert hostel ser underbart klaustrofobiskt ut, men den lila korridoren var ju så tjusig!
Alicia Sivert
12 maj, 2013 at 23:22Jaaa, de är så fina! Men nu är vi alla hemma och lider vi med.
Vårt hostel var faktiskt sämst.
Jessica
11 maj, 2013 at 18:24Bleading heart yard bilden är fullkomligt magnifik. Ljuset och fasadfärgen och namnet! Åh den bara skriker ju dig!
OCH ALLTSÅ DEN HEMLIGA BILDEN JAG KLARAR INTE SÅNT ÄR JÄTTENYFIKEN NU JU. Fy.
Samt att damerna är officiella idoler. Kan de inte bli kronärtskockor med oss? Villvillvill.
Angående detdär varuhusnamnet så vet jag inte, och tänker därför gissa på Tom Waits! Lite baserat på din kommentar att du blir så glad apropå Tom Waits-referenser och så på mitt inlägg. Håhå!
Alicia Sivert
11 maj, 2013 at 18:50Det tar sig!
På den oxblodsröda Bleeding Heart Yard ska jag bo! Vi kan ha högkvarter där och strumpbyxedamerna måste med! Har inte kommit över guldskorna än alltså-åh.
saudade.ratata.fi
11 maj, 2013 at 17:44så underbart! hogwartsfasaden! engelsk frukost! BLEEDING HEART YARD! kall öl! och de två färgglada damerna – du och jag om tre decennier? jag tror för övrigt att du fotade st. christopher's place pga att fonten samt den lila färgen gav dig kalle och chokladfabriken-vibbar och det kan man ju inte missa att dokumentera.
Alicia Sivert
11 maj, 2013 at 18:09Letade överallt efter en parkerad Ford Anglia men det verkade som att de redan lyft.
Bra gissning! Inte helt riktig men inte heller helt omöjlig om man efterkonstruerar lite. I vilket fall är dina chanser goda att du får bastarden och halva kungariket ändå.