før då alt var fryd og alt var vin

På midsommaraftonen for vi ut för att fira i idyllen med morbrorsfamiljen, precis som förra året.

Jag hade med mig en blomma i tomatsås. Eller fyra paprikaplantor närmare bestämt, från den personliga fönsterodlingen.

Åt sill så det stod ut genom öronen men lämnade räkuslingen åt sidan.

Blev så fruktansvärt mätt.

Cash höll ställningarna på nedre plan. Som han brukar.

Slogs en hel del med odjuret. Vi försöker hitta en bra balans i vår relation där han får jättemycket uppmärksamhet men INTE får katapulthoppa upp i min famn. Fick brotta ner honom på rygg två gånger (haha, älskar att det låter enkelt) – sen var vi kompisar.

Gick på promenad med minstebror. Hoppade över diken.

Och hälsade på goseknosemysepysegulligullisarna.

Den ena hade mycket moderiktig lugg.

Ja, jag också.

Är fortfarande djupt förälskad i denna.

Vill bara ha det såhär jämt.

Kom tillbaka till en som var Kvarlämnad och Jätteupprörd. Han siktade lågt.

Tog en promenad med honom också för att det skulle vara rättvist. Fick en puss på handen och ingen i ansiktet. Framsteg.

Han är bäst faktiskt.

Sen var vi redo för kaffe och kaka.

Så. redo.

Familjen satt på farstutrappen och såg ut att vara plockade ur en annan Carl Larssonmålning.

Midsommardrömmen! Alternativ titel: hund bland hundkäx.

Och det var det var det det.