got a revolution, got to revolution

Först, en minnesuppfräschning:

Vad är det för fel på pyssel?
Det är ett förminskande och begränsande ord. Om man synonymgooglar det får man fram:

Vidare används det nästan uteslutande för att kategorisera kvinnliga hantverkstekniker (sömnad, vävning, stickning, broderi, etc.) trots att dessa i många avseenden är lika tidskrävande, estetiskt utmanande och tekniskt avancerade som de accepterade (manliga) konstformerna (t.ex. måleri och skulptur). En man med en virknål betraktas som en konstakt i sig självt, medan kvinnor än idag har svårt att slå sig fram både med pensel och nål, samt lätt glöms bort i historien.

Vad vill jag åstadkomma?
Respekt för samtliga tekniker. Tillgänglighet för alla. Jämställdhet. Fred på jorden. Med mera.

Så med det i åtanke går vi vidare till

Lägesrapport:
Sedan jag och Jessica hade möte har jag

Bytt namn på blogg-kategorin med mina skapelser från Pyssel till Alster & Makeri.

Slutat använda ordet ”pyssel” i mitt tal- och skriftspråk. Det var inte så svårt.

Upplyst dem i min omgivning som använt ”pyssel” för att beskriva min verksamhet att jag inte önskar förknippas med det ordet längre, förklarat varför och givit tips på användbara synonymer.

Aktivt bekämpat jantelagen och inte förminskat mig själv när jag fått komplimanger.

Vänt upp och ner på alla mina Pinterest-kategorier och slutat skilja oljemåleri från broderi annat än i material och teknik. Alla mina boards med kreativ inspiration innehåller nu stora som små projekt och jag värderar inte längre målerimappen som oefterhärmlig och textilmappen som lättodlad DIY-potatis.

Planer för den närmaste framtiden:

Läsa om Karin Larsson som faktiskt revolutionerade redan i början av 1900-talet.

Inspireras av min vän frk. Cecilia, som höll vernissage hemma med sina alster från konst- och inspirationskursen hon gick förra terminen. Ett så himla bra slag för kreativiteten, och en käftsmäll i ansiktet på jantelagen.

Skapa en bloggkategori för konstupproret.

Inspirera andra kreatörer att se värdet i sitt eget arbete och joina revolutionen.

Är det ingen av er som läser som känner att det här även är er kamp? Jag upplever liksom att inte minst bloggvärlden är full av talangfulla människor som undervärderar sig själva och sitt kreativa arbete. Dessutom är ju blogg och jantelag lite av en omöjlig kombo. Det bor en liten upprors-hen i oss alla.