DIY: superdupermegaenkla tofsar (eller ”tassels”)

Nu när det snart är påskadvent, och alltså läge att vårpynta efter förmåga och behag, tänkte jag visa er det absolut enklaste sättet att göra tofsar (eller ”tassels”) på.

Du behöver: Ett garn (gärna luddigt – tex akryl eller ull), ett garn i kontrasterande färg, sax, någonting smalt (tex en penna, grillpinne, sticka eller skaftet till ett dessertbestick).

Tidsåtgång: Någon minut.
Svårighetsgrad: Superdupermegaenkelt.
Materialkostnad: Noll med restgarner – någon krona styck med butiksgarn.

Jag försöker vara nästan dumförklarande pedagogisk när jag skriver dessa inlägg, vilket ibland gör dem ännu snårigare. Är det något som är otydligt, snälla fråga så försöker jag förklara bättre!

Börja med att vira garnet några varv runt handen. Spreta lite med fingrarna så blir nästa steg lättare att genomföra. När du är nöjd med tofsens tjocklek, klipp av änden nere vid lillfingret.

Klipp en bit av ditt kontrasterande garn (hädanefter kallat guldgarnet) och trä det ett par varv genom glipan mellan pek- och långfingret.

(För en monokrom tofs – använd istället en bit av samma gran som du just virat om fingrarna.)

Knyt en stadig knut och ta garnet av fingrarna.

Vill du ha en särskilt hållbar, katt- och barnsäker tofs kan du säkra den lite genom att dra ena änden av guldgarnet genom den mindre öglan och knyta åt.

Stoppa in ditt smala objekt, i mitt fall en strumpsticka, i den mindre ögla där du just hade pekfingret och justera knuten uppåt. Det gör du lättast genom att dra isär tamparna i den större öglan.

Vira guldgarnet några varv och fäst med en dubbelknut.

Klipp isär den större öglan.

Frisera.

Voilà!

Copy + paste.

Om du vill göra flera exakt lika tjocka tofsar kan du räkna antalet varv du virar garnet i det första steget, eller börja med att klippa jämnlånga bitar. Men det är fint med lite ojämnheter tycker jag.

Vad jag gjort med mina tofsar får ni se i helgen!

Irrelevant anekdot: Det här guldgarnet är en av mina allra käraste skatter. Jag och mamma fick varsitt nystan av min farbror när jag var liten och jag använde det bara till mina allra allra finaste projekt. Trots min sparsamhet finns det bara några få meter guld kvar på spolen, men, döm min saksamlarlycka när mamma för några år sen rensade ut sitt textilförråd och frågade om jag ville ha hennes nystan också. Jag får fortfarande en mjuk pirrande känsla i magen när jag ser det här garnet. Det känns döflott att använda det!