hand i hand, in under syrenbuskarna
Våra katter heter som ni vet Tofslan och Vifslan, och få är väl de som har något intresse av denna blogg men ej av Mumin. Jag antar därmed att ni är bekanta med de två små troll som kommer till Mumindalen bärandes på en väska med hemligt innehåll i slutet av Tove Janssons bok Trollkarlens Hatt från 1948, och från vilka katterna fått sina namn.
Vad som däremot kanske är nördfakta snarare än allmän kännedom är att Tofslan är symbol för Tove Jansson själv, och Vifslan för hennes dåvarande flickvän Vivica Bandler. De höll ihop jämt och kände varandra så väl att de knappast behövde kommunicera i hela meningar för att förstå varandra – precis som Tofslan och Vifslan i boken utvecklat ett eget språk.
I boken är Tofslan och Vifslan ganska störiga. De beter sig inte riktigt som man ska och knycker saker de tycker om (inte helt olikt katterna med andra ord) – men en sak har jag alltid avundats dem: deras hemliga gömställe i den tätaste busken i häcken. Där, i dunklet från den omgärdande växtligheten har de hängt upp vita stenar och snäckor från grenarna och lagt dun på marken, där visar de för första gången mumintrollet innehållet i kappsäcken (som de knyckt) och där sover de i fickorna i muminmammans handväska (som de också knyckt).
Jag har varit sugen på att brodera Tofslan och Vifslan sen katterna flyttade in hos oss, och när jag hittade de här elevernas fantastiska Muminbroderiprojekt var det den sista sparken jag behövde för att komma igång och sy en egen kudde.
Jag broderade duon och sydde sen en blå bård kring det hela.
Till baksida tänkte jag använda det allra vackraste tyget jag äger: en liten liten kvadrat med turkosa och mörkblå blommor på svart botten som jag fått av min mormor för säkert 15 år sen men aldrig vågat använda pga rädslan att förstöra det. Tack vare ett drygt års träning med Sakmakarutmaningen vågade jag nu plocka fram det ur lådan och klippa till det.
Men det blev tråkigt med enkelt broderi och enfärgad bård så jag bad er om hjälp via Facebook och Instagram och fick så massor med tips och därtill lust att brodera typ femton Tofslan och Vifslan-kuddar. Tack för det! Till slut beslöt jag mig emellertid för att sprätta upp alltsammans, riva det älskade turkosblommande tyget i smalare remsor och använda det som bård istället.
Till baksida använde jag en annan favorit ur samlingen. Ett gräddvitt linnetyg med ljusblå prickar som jag fått av mamma och sparat på länge. Kanske hade det passat allra bäst med en mörk baksida men för stunden duger det.
Och sisåhär blidde det!
Jag passade även på att flytta min signatur från Tofslans klänningsfåll och istället lägga till årtalet 2015 synligt under duon. Jag tänker att det kan vara en fin påminnelse om året katterna flyttade in hos oss.
Och även om favorittyget förlorade lite på att rivas smalt tycker jag fortfarande att det förmedlar exakt samma känsla som den jag får när jag läser om det hemliga gömstället under syrenbuskarna.
Och Mumin är nöjd, så jag är nöjd!
PS, detta är även mitt bidrag till Fredrika på vindens sypepp!
Amanda Jona [SPONTAN]
23 april, 2015 at 10:37Åh så fint det blev!
Alicia Sivert
23 april, 2015 at 12:44Tack så mycket! :)
Sandra
23 april, 2015 at 07:09Superfint! Skulle så himla gärna vilja se ännu fler bilder från ert hem om du hade velat dela med dig av det :)
Alicia Sivert
23 april, 2015 at 08:44Vad kul att du säger det! Det är fler som har frågat och jag har tänkt på det mycket på sistone. När Jessica visade upp bilder från sitt hem insåg jag att jag behöver göra detsamma. Så jag ska ta en fotorunda!
Vicky
22 april, 2015 at 21:46å! så fin kontrast med det blommig tyget mot det svartvita. riktig tove jansson-feeling i all sin enkelhet. bäst <33
Alicia Sivert
23 april, 2015 at 08:43Åååååh, taaack! :):):) Då har jag lyckats!
Ida
22 april, 2015 at 21:27Åh, så himla underbar! så många fina små känslor och tankar som dyker upp när jag läser det här inlägget. Stor pepp på att du vågade använda fintyget!
Alicia Sivert
23 april, 2015 at 08:43Vad fint att du känner så :) Och Tack! Jag är mycket stolt!
Tyg och otyg
22 april, 2015 at 06:46Fint! Har alltid gillat Tofslan och Vifslan också. Att de ska symbolisera Tove och Vivica fick jag lära mig för några år sedan av en kollega.
Fintyget ser lite ut som ett quilt-tyg, tycker jag, så om du letar hos butiker som har stort utbud av sådana, så kanske…?
Alicia Sivert
23 april, 2015 at 08:43De har inte varit några av mina favoriter, men jag har omvärderat min relation till dem sen katterna kom! Kan nu uppskatta den typen av störiga bråknissar på ett nytt sätt :)
Åh, jag är tacksam för ALLA tips! Hittar jag mer av detta någon gång så köper jag hela rullen! Men det kan lika gärna vara köpt utomlands så förhoppningarna är ytterst små.
Helga
22 april, 2015 at 04:43Jag är en nog en av de där få som har mycket intresse av bloggen men inte av Mumin ;) Vi läste liksom aldrig dem här hemma. Blir ju lite sugen på det av alla dina fina kreationer dock! Kan ju upptäcka dem tillsammans med mina syskonbarn :) Hursomhelst så var det som vanligt ett väldigt fint broderi!
Alicia Sivert
23 april, 2015 at 08:41Jamen gör det! För jag tror du kommer upptäcka att det är lika mycket vuxenhumor som barnslig äventyrslusta i de där böckerna alltså! Och mycket igenkänningsfaktorer, haha. Andreas hade inte heller nån relation till Mumin när vi träffades – han hade sett TV-serien när han var liten men inte mer. Nu är han fullfjädrad Muminfantast! Läs läs läs :)
Vajb
21 april, 2015 at 23:15Det blev jättefint! Och helt rätt att använda det fina tyget till ram. Så snyggt! :)
Alicia Sivert
22 april, 2015 at 03:15Tack tack tack tack :)
Jessica
21 april, 2015 at 19:43Alltså den är PERFEKT. PERFEKT! Tycker du gjorde rätt i att göra tyget till ram – blev magiskt!!!
Alicia Sivert
21 april, 2015 at 19:48Eller hur ganska bra? Är stolt över mig själv och helt till freds med resultatet! Önskar bara jag hittar mer av det där tyget någon gång… Men oavsett vad är det TUSEN gånger bättre att ha det i smala remsor framme var dag än i ett större stycke i en himla låda. Blä på jante!
hanna, förbanna
21 april, 2015 at 16:55så fint! Håller med om att tyget verkligen ger känslan av deras gömställe!
Alicia Sivert
21 april, 2015 at 17:33Tack! Vad fint att du också tycker det :')
Anna
21 april, 2015 at 15:28Åh så himla fint och inspirerande! Blir galen av att inte ha några pyssel- och sygrejer här när jag läser din blogg.
Alicia Sivert
21 april, 2015 at 15:50Tack! :) Bra att du får inspiration – tråkigt att du är begränsad av materialbrist! Hoppas du hittar nån trådstump nånstans och en gammal tröja att klippa sönder :)
Sabina Westlin
21 april, 2015 at 15:11Jättefint! Jag gillar att du vågade använda fintyget, jag kämpar med att ta fram saxen och omvandla tygstycken som jag bara tittar och klappar på till något mer praktiskt. Mumin ser mycket nöjd ut också :)
Alicia Sivert
21 april, 2015 at 15:16Tack! Ja jag vet, det är supersvårt! Men har haft en överenskommelse med mig själv det senaste året att jag MÅSTE använda mitt finaste material och inte köpa nytt, snåla och misstro min egen förmåga. Det går uppenbarligen framåt! Hoppas det gör det för dig med :)