Alicias växthus: den första besvikelsen
Härmed inleder jag en ny inläggsserie, Alicias växthus, i åtminstone två delar!
Sommaren 2013 odlade jag potatis på balkongen och fick av en slump hundrafemtio små paprikaplantor som jag gav bort till alla jag kände. Då hade jag ingen aning om vad jag höll på med, planterade på måfå och hade mest tur (och lite otur) men i år har bland andra Mikaelas och Matildas inlägg och Sandras fantastiska odlingsskola inspirerat mig till att göra ett nytt, lite mer strukturerat försök.
Tji fick jag.
Jag satte tre avokadokärnor och en hel drös paprikafrön en dag i februari. Den här gången köpte jag riktig såjord, byggde små miniväxthus av uppochnervända vaser och ljuskupor, luftade, vårdade och skötte om efter konstens alla regler samtidigt som jag lyssnade på Odlandets Glädje och drömde på nätterna om prunkande balkongodlingar och glada gröna skott.
Jag målade bilden som skulle illustrera en inläggsserie där ni fick följa mina framsteg från kärna och frö till fullvuxen planta.
Men efter tre veckor såg det fortfarande ut såhär:
Överallt i bloggvärlden och hos vänner såg jag sturska skott som letade sig mot solen, överallt läste jag om omskolning och uppbindning. Själv gläntade jag osäkert på odlingskupan varje morgon för att fråga paprikan var den egentligen höll hus (att avokado kan ta tid har jag i alla fall förstått!).
Besvikelsen över att trots noggranna efterforskningar och tonvis med kärlek ha misslyckats med något jag tidigare klarat av alldeles på slump var större än jag väntat mig och även om det här inlägget borde kommit upp ganska direkt kändes det för deppigt att blogga om.
Så en dag när jag gick förbi fönsterbrädan tänkte jag att ”Nä, nu slänger jag alltihop”, lyfte locket av paprikakrukan för att skälla på den och DÅ…
… tittade det upp inte mindre än två små osäkra, krökta stjälkar ur jorden! Aldrig har jag pratat så mycket om paprika som den dagen, eller den nästkommande när ytterligare två kutryggiga plantor visade sig och de första började räta ut sig en aning. Nu vågar jag lova att det blir åtminstone ett inlägg till i den här serien – huruvida det handlar om paprikans tillväxt eller plötsliga spädskottsdöd, det får vi se då!
Anna María
25 mars, 2016 at 08:24HURRA!!!!! När jag försökte få avokadokärnor att gro tog det tre försök och en låååång väntan innan nåt hände. HANG IN THERE!
Alicia Sivert
26 mars, 2016 at 08:59Jaa, jag har förstått att de kan vara sega! Hoppas på den stora nu som har spruckit. Vi får se!!! :):):)
Maja
24 mars, 2016 at 19:00Åh, vad spännande att få följa! :-) Jag skulle sannerligen blivit likadan om jag sett ett litetlitet skott som äntligen tagit sig, en dag ska jag också försöka mig på det där med odling men jag tänker att mitt tålamod är ju på noll så det är väl inte den bästa kombinationen..haha.
Alicia Sivert
26 mars, 2016 at 08:59Vad kul att du tycker det! :) Och ja, man blir ju alldeles galet glad! Så coolt att stoppa mat i marken och få mer mat. Naturen! <3 Men det gäller också att vänta och det är inte min stora talang heller, hehe…
Mikaela
23 mars, 2016 at 20:13Haha åh vad fint skrivet, så kul att läsa detta! Men det verkar vara ett riktigt dåligt paprikaår av någon anledning, ALLA jag vet som odlar just paprika i år går det sådär för, i bästa fall. Jag har fått upp en enda liten planta men den är MINI verkligen. Och då sådde jag säkert 10-15 frön? Tomaterna och chilin går i alla fall bättre. Om vi ses snart ska du få en liten chiliplanta för de fick jag massvis av! :) Hoppas paprikorna överlever och frodas inom kort!! Avokados ÄR svåra, verkar ändå vara lite slumpartat när de bestämmer sig för att gro, så det tycker jag inte säger något om dina fingrars grönhet :)
Alicia Sivert
26 mars, 2016 at 08:57Åh, det visste jag inte! Det var lite av en lättnad, men också tråkigt om det skulle innebära att det blir dålig skörd för alla :/ Nu är mina på gång upp i alla fall! Elva stycken är de, hittills. Så då kan vi byta en paprika mot en chili, för det vill jag gärna!! :)
Ruth | HungryHeart.se
23 mars, 2016 at 11:55Alltså förlåt att jag blir lite full i skratt, men jag känner igen mig så väl i din berättelse. När man inte bryr sig så mycket om växterna, så får man en vertiabel djungel och när man gör allt rätt, så är det som om de aldrig tittar upp från sin gömställe. Någon gång har upprört sagt att "de där förbaskade växterna har ju ett ambivalent anknytningsmönster!" Och när man är beredd att kasta in handduken för gott så visar de sig litet och man blir alldeles knäsvag… Å andra sidan snor man ju deras frukter sedan, så det kanske jämnar ut sig i relationen, ha ha! =D
Jag håller i alla fall tummarna för att dina paprikor tar sig!
Alicia Sivert
26 mars, 2016 at 08:53Haha, precis så är det! Fantastiskt utrop som jag verkligen håller med om. De är så svåra att analysera, växterna, och omöjliga att uppfostra. MEN jag kan skvallra om att det tar sig i blomkrukorna ;);)
Wilda
23 mars, 2016 at 09:36Åh så underbart! Älskar pilarna! Symboliserar verkligen entusiasmen! Och jag ser mycket fram emot denna inläggsserie. Ett tips om avokadon om kärnan inte delat sig än är att själv försöka öppna upp den med en kniv i springan, men akta så du inte bryter den.
Alicia Sivert
26 mars, 2016 at 08:50Haha ja, precis så pekade jag och skrek!
Den stora kärnan har spruckit! Betyder det att ett skott är på väg ut ur mitten? Jag har inte läst någon annanstans att en ska öppna dem :S
tone
23 mars, 2016 at 09:08Hurra! :D
Alicia Sivert
26 mars, 2016 at 08:49:)
Jenny Olofsson
23 mars, 2016 at 08:39Haha ett underbart inlägg om just hur svårt det är att ha gröna fingrar! Det är verkligen skitsvårt! Jag har aldrig varit riktigt seriös, men det är verkligen tråkigt när man odlar och sår också blir det inte som det ska eller ger inte den skörd man tänkt, vare sig det är i stor skala eller liten :)
Ser fram emot att se hur det blir!
Alicia Sivert
26 mars, 2016 at 08:49Verkligen! Eller köper en fin krukväxt som bara vissnar ihop. Det är svårt att skapa levande ting alltså, tacka vet jag målardukar! ;P
Helga
23 mars, 2016 at 07:59Haha plötsligt händer det! :D
Alicia Sivert
26 mars, 2016 at 08:48Eller hur!!